Att halvsula en ytterdörr

2021

 
 

Ibland blir man förundrad över hur geniala gamla konstruktioner kan vara. I tider där man hyllar underhållsfritt som någon välsignelse blir man glad när man hittar något verkligen är tänkt att vara lätt att underhålla.

Ett sådant möte gjorde jag i grannbyn där en ledsen dörr till en ateljé behövde lite omvårdnad.


Dörren, helt i trä, är sannolikt ett par hundra år gammal, kanske mer. Väder och sol hade gjort att träet i dörrens nedre del hade börjat ge upp.


Dörren var uppbyggd med stående spontade bräder, nedtill förstärkt med liggande spåntade bräder på utsidan och det var dessa senare som helt enkelt hade börjat ruttna. Helt i sin ordning, de är tänkta att vara så kallade offerbräder och är lätta att byta.




Det var enkelt att bryta loss dem för de var helt enkelt spikade, vissa av spikarna var bockade på baksidan och behövde böjas upp innan de liggande bräderna kunde bändas loss. Även det inre, stående brädlagret hade skadats av fukten. Här kunde man såga bort de skadade partierna och skjuta in nya delar av spåntade bräder mellan de hela spåntade bräderna. Spånten gjorde att de nya delarna hölls stadigt på plats.


Nästa steg var de liggande offerbräderna på dörrens utsida. Även här använde jag spåntade bräder men lyckades behålla den övre delen av den översta brädan, den som hade en profilering, se sista bilden.


Dessutom behövdes en droppnäsa, en snedfasad list som håller undan regnvattnet från dörrens underkant.


Lite avkall från den strikt renoveringsriktiga kutymen att spika: jag skruvar istället för att spika. Fördelen var att det blev lättare att göra justeringar under arbetets gång och även lättare den dag dörren behöver underhållas igen om några årtionden.


Bilden till vänster visar när dörren provhängs. Nu går det att kontrollera och justera så att spelet mot omgivande dörrkarm blir lagom, några millimeter. Det ger plats för ett par färglager och utan att dörren tar i karmen vid olika temperaturer.

Det nya träet oljades med halvolja (lika delar linolja och terpentin), och sedan ett par lager färg av god kvalitet.


De två vackra beslagen, dörrklappen och knoppen, befriades från all gammal färg. De visade sig vara av en legering som inte behöver ett skyddande färglager så de polerades upp med en roterande stålborste innan de monterades på dörren.