Ingenjör Lindmarks undergång

 
 

Ur en tänkt dagbok:


9 juni 1886


En fin!

Förvisso lyckades jag till slut med min dröm att göra en tunnel genom Brunkebergsåsen. Nu kan Stadsbud och ledslitna gummor slippa de branta backarna över åsen.


De voro ytterst tveksamma i Stadshuset, Borgmästaren inte minst: ”Det går inte att gräva en tunnel genom en grusås, det kommer att rasa hela tiden.”

Det var ju först när de engelska kylmaskinerna kom som de började tro på mig. Ångdrivna kylmaskiner hade de aldrig sett tidigare. Jag berättade att tanken var att skapa en konstgjord tjäle i åsen så att det gick att gräva i gruset utan det rasar. Kyla, gräva, stötta. Kyla, gräva, stötta.


Konung Oscar II invigde högtidligt, men minnesplaketten är väl lågmäld tycker jag nog:


1886.

Knut Lindmark

Ingeniör.


Måhända de passerande ändå skänker mig en tanke i framtiden.

Kanske fortfarande om femtio år? En i sanning märklig känsla.



Knut Lindmarks mest kända verk är Katarinahissen vid Slussen i Stockholm. Den blev klar år 1883, tre år före Brunkebergstunneln.

Byggandet av tunneln var komplicerat och förorsakade honom så stora ekonomiska problem att tunneln fick smeknamnet ”Lindmarks undergång”. Men den verkliga undergången kom med hans nästa projekt, Långholmsvarvet, nuvarande Mälarvarvet. 1891 gick bolaget i konkurs med stora skulder och såväl han som de av hans släktingar som investerat i varvet blev ruinerade. Den 17 augusti 1892 begick han självmord invid varvet genom att skjuta sig själv i huvudet. Han blev 53 år gammal.


Foto: Chris Karlsson