Jag samlar på mytiska vägar, uppenbarligen.


Jag har färdats på svenska Riksettan förstås, men också de legendariska franska National 6 och National 7, såväl uppåt som neråt. Och Europas högsta bilväg (2800 meter) norr om Nice.


När jag och söner reste till Arizona och Californien stod Route 66 högt på listan. Ska man åka Route 66 ska man också besöka Seligman, av två orsaker. Dels har byn inspirerat till Radiator Springs i Pixarfilmen Cars, dels för att där ”föddes” Route 66-nostalgin tack vare den nu nittioåriga legendaren Angel Delgadillo.


När den nya motorvägen öppnades vid sidan av Seligman 1978 försämrades försörjningsmöjligheterna dramatiskt för de som hade sin utkomst av de förbipasserande, på samma sätt som utmed vägarna i Frankrike och Sverige. I tio år försökte Angel med hjälp av meddrabbade att få vägen klassad som nationellt monument, och se där, 1987 förde Transportation Board upp vägen på Arizonas lista över historiska vägar.

    Det var Angel Delgadillo jag ville träffa. Stora skyltar vägledde till hans souvenirshop. Skulle jag få träffa honom? Levde han över huvud taget?

En dörr öppnades bakom disken, ut kommer ett par japaner följda av en äldre man.


Det var han! Jag presenterade mig och bad om att få ta ett foto. Det var inga problem, han var van vid uppmärksamheten. Jag fick sitta i hans gamla frisörstol, det var som frisör han försörjt sig, och han berättade gärna och vant. Han har intervjuats över 1200 gånger under åren enligt familjens gästbok och väggarna är fulla med visitkort som förbipasserande lämnat. Även mitt finns där nu, hos Angel Delgadillo, ”The Guardian Angel of Route 66” som han med fullt berättigande kallas.












 

Möte med en legend/Route 66